måndag 31 maj 2010

Stripped To The Bone.

Ny vecka innebär ny skalle.
Skeletor från Masters of the Uiverse. Jag pallar inte skriva mer än såhär.
Klicka HÄR så att jag får en besökare i statistiken på projektbloggen med.

fredag 28 maj 2010

Pick Your Poison.

Mitt förra inlägg fick mig att rota fram min samling plektrum jag samlat på mig under några konserter. Det är inte många och inget jag direkt jagat dem, men kul att spara på om det är bra band/konsert.

Så jag tänkte lägga upp bilder på även de andra jag har i min ägo.
Först ut är en dubbel.Ett av de här plektrumen är från när At The Gates tog över världen för en sommar och jag hann se dem på Roskildefestivalen samt på KB i Malmö. Jag har ingen jävla aning om vilket av de två det är. Eller jo, jag misstänker att det är det svarta. Eller jag är ganska säkker så jag har säkert fel. Murphys muppiga lag som alltid stämmer.
Det andra tillskansade jag mig även det på KB. har dock ingen aning om vilken spelning det var som jag fick det tryckt i handen efter spelningen. Mycket mer uppskattat än ett plektrum utslängt på måfå i publiken.

Under Roskildevattenfestivalen 2007, även känd som festivalen då folk byggde arkar för att stå emot den syndaflod som de trodde var i anstormning, så gick jag och såg ett peppat Machine Head med en frontman som skålade på svenska så att danskarna svor svavelosande ramsor. Rob Flynn kastade ut muggar med jägermeister till punliken prick hela tiden. jag har inte riktigt koll på hur fan den häringa lilla plastbiten blev min dock, men efter konserten så hade jag den i fickan.


Det plektrum jag håller mest kärt är ett som jag tjuvade åt mig i London.
Efter att ha velat se Nofx i en herrans massa år utan att kunnat få göra det så skulle de spela i englandets huvudstad.
Min brorsa som vid tidpunkten bodde i just den lilla hålan var duktig nog att fixa biljetter till mig och min bästaste kompis.
Vi flög dit och konserten var så jävla bra som saker inte annars är när man längtat efter dem alldeles för länge och skapat inhumana förväntningar.
Efter tre-fyra låtar så fladdrar Hefes plektrum iväg när han spelar. Det landar mellan scenen och avspärrningarna. Mitt framför fötterna på den genomsnittliga säkerhetsvakten som prompt vägrar ge mig min heliga graal som ligger där och flinar hånfullt mot mig.
In från periferin så stiger en hjälte in i bilden. Utrustad med en redig kamera så kan han vandra i det limbo som plektrumet befinner sig i. Jag får hans uppmärksamhet genom att knacka honom på armen och peka på den lilla blöå saken på marken.
Denna underbara människa böjer sig ner och knyter sin hand om målet.
När han sen sträcker fram handen mot min så dyker det upp 49586904510981 andra händer som försöker tjuva skiten.
Sen blev det battle royale för skiten och jag var last man standing. Eller så var det bara så att fotografen tryckte plektrumet i min hand.

Det var fan nästan så att folk började fråga mig om jag skalat en massa lök.

Trevlig helg!

torsdag 27 maj 2010

Everything Ends.

Jaja. Det dör hårdrockare till höger och vänster nu. Nästan värre åtgång på dem än gamlingarna på äldrevården under en sommarvärmebölja.
Dio med världens ostigaste slinga på sitt samvete[Rainbow in the Dark, för de som är lite efterblivna och inte kan lista ut det själv] gick ju hädan till följd av cancer.
Tråkigt. Jag känner inte karln. Jag har inte lyssnat till nämnvärt mycket av det han producerat heller. Eftersom jag får alltför stor dos av engelska i mitt liv så tänker jag inte skriva R.I.P.
Inte heller nåt "vila i frid".
Det är ju inte så att människan sover. Ssscch. Var tyst så att du inte väcker honom!
Är man död så är man lika levande som nån som inte har blivit till. Inte fan hör man nån säga "vila i frid" till alla ofödda "själar".

Paul Gray som var en av grundarna i Slipknot knarkade väl troligtvis ihjäl sig häromdagen.
Det jag mest undrar över där är hur bandet kommer att göra nu.
Ett band som jag tappade intresset för när de släppte sin tredje skiva.
Ett band som gett mig en av de vildaste och mest intensiva konsertupplevelserna när jag såg dem i Köpenhamn 2002. Under turnén så spelade bandet in dvdn Disasterpieces.
De spelade i en sketen jävla gymnastiksal när jag såg dem uppträda.
Blev jäkligt imponerad av det där effektfulla trumsolot.

Det jag dock bär med mig mest från konserten är en sak som, efter sista låten, landade på min übersvettiga axel och fastnade.Paul Grays plektrum.

onsdag 26 maj 2010

Slava Satan.

Jag är jävligt seg på att lägga upp grejer här. Det är verkligen inte så att jag inte har något att skriva om, det är bara det att jag inte riktigt får tummarna ur.
Tänkte lägga upp ett inlägg som jag suttit och tänkt på precis hela dagen.
Vad händer då tror ni?
Jo, nån människa råkar trycka in en idé om att det skulle vara trevligt att dricka en öl i solen.
Eftersom jag helst undviker att fylleblogga så tänker jag inte skriva mer än att så här full har jag nog fan aldrig varit på ynka två öl tidigare. Helt klart förenbart med min ekonomi.

måndag 24 maj 2010

Hero Of [G]War.

Har uppdaterat min skallblogg med den häringa målningen.Det är en snubbe som heter Dan Brown som sponsrade mig och hade ett önskemål om motivet. Dan är från Ohio. han har jag aldrig träffat. Även om jag varit i just den staten.
Den enda staten jag spenderat mer än en dag i, de andra staterna jag besökt är: Pennsylvania, där jag såg på hockey.
West Virgina som jag körde igenom för att komma till Pittsburgh. Nån hade satt upp en stor jävla redneck-skylt med texten "almost heaven" när man kom in i delstaten. Strax därefter låg det en sunkpub vid vägkanten som hette 'The Hillbilly'[puben då, inte vägkanten].
Michigan[Detroit] där jag bytte flyg.
Georgia[Atlanta] likaså.
Där hade jag dessutom floskellegendaren Göran Zachrisson bakom mig i kön till passkontrollen. Mannen som yttrat klassiker som "greenen ser ut som en kotlett, fast mindre" och "avståndet på den här putten är som en liten fisk".
Den oerhörda väntan på att få passkontrolleras och få bryta mig in i US and A var inte så farlig med honom pladdrandes, med nån aftonbladetreporter, bakom mig.

Nåja. Tillbaks till Dan. jag har aldrig träffat mannen utan egentligen bara pratat lite med honom på ett nördforum där jag brukar lägga upp mina tv-spelsmålningar.
Helt otippad spons. Sånt som gör att en mupp som jag blir lite glad.

Till slut så önskar jag alla en vecka full av krig/pest/svält/död eller alternativt solsken. Vilket du nu skulle föredra.

fredag 21 maj 2010

Leader Of The Pack [Man].

Idag firar google Pac Mans 30årsjubileum genom att byta ut sin logotyp mot en fullt spelbar nivå Pac Man.Så här ser det ut för de som inte orkar ta sig till google.
Notera även att 'jag har tur'-knappen är utbytt.

tisdag 18 maj 2010

Better Days.

20x20cm. Från Castlevania till NES. Vill du se hur snygg denna och förra inläggets målning är när de är där de trivs bäst?

Ta en titt HÄR då.
Är du lite sinnesslö så kan jag avslöja att du får scrolla ner en bit innan tavlorna kommer. Det finns annat bra att både läsa och titta på innan dess så ha nu inte så jävla bråttom.

Hurt You.

20x20cm. Ice Climber till NES.

måndag 17 maj 2010

I Want Your Skull.

Så är det då dags att avslöja vilket idiotprojekt jag nu påbörjat.
Ett projekt så omfattande att jag gett det en egen blogg som du kommer till genom artt klicka HÄR.

Projektet innebär att jag ska försöka måla 666 stycken dödskallar.
Jag kommer att lägga upp en i veckan. Detta för att försäkra mig om att bloggen inte kommer dö ut om jag har en period då jag inte målar så mycket.

Jag kommer lägga upp bilderna även här bara för att det är så jäkla skoj.
Den andra bloggen kommer att fungera som projektets egna hem så att säga och där kommer jag även att försöka ragga massa småpengar för att finansiera dödskallemålandet. 666 målardukar kostar nämligen en hel del. Även om de är små.
Nåja. Först ut är den här.
Tror att det är femte eller sjätte gången jag målar detta motivet. Skoj.
Jag tar gärna emot tips och förslag om dödskallar som jag kan måla. Visserligen har jag en himla massa idéer själv. Men fan inte i närheten av 666 stycken.

Som jag skrev så blir det en ny dödskalle i veckan. Minst. Skulle jag dock arbeta upp ett sjuhelvetes stort lager så lägger jag upp dem lite tätare under nån kortare period.

Det kommer inte att bli några genomarbetade målningar utan kvaliteten kommer genom kvantiteten. Det är därför jag kör på enkla svartvita motiv.
Förhoppningen är att jag ska ha gjort klart det snabbare än de 12,8år det kommer att ta om jag bara lägger upp en i veckan..

söndag 16 maj 2010

Two On Glue.

Aftonbladet. Vad ska man säga mer än att tro aldrig på nåt som står i tidningen.

lördag 15 maj 2010

Rigorous Vengeance.

Visst, det är stiltje på bloggen just nu.
Det har sina förklaringar såsom att jobbandet som håller mig hemifrån 14timmar om dagen, men även för att jag försöker få min första stora målning färdig.
För att bloggen inte helt ska dö ut så har jag just i detta nu påbörjat ett projekt av mastodontomfattning.
Projektet kommer att vara en serie målningar där jag avtäcker en 'veckans'.
Jag sitter just nu och filar på alla detaljer och återkommer med mer desinformation när jag sjösätter skiten[vilket troligtvis blir på måndag].
Det hela kommer att bli så stort[är man som jag liten, så är det mesta stort i jämförelse] att jag förmodligen kommer att ge det en egen blogg. Givetvis kommer jag att publicera allt även här så för gamla läsare så blir det redundant att följa den andra.
Men, men, se till att vara med på måndag när skiten träffar fläkten så får du se vad det hela handlar om.

måndag 10 maj 2010

A Link to The 8bit Past.

Så har jag faktiskt målat i helgen. Detta är vad jag har att visa upp resultatväg.18x24cm.
Motivet är lite speciellt. Det är Link som fallit ihop och dött. Game Over. Enkelt. Det som är speciellt är att jag tagit bilden från The Legend Of Zelda - A Link To The Past till SNES och ändrat färgerna till att svara mot hur Link är uppritad i NES-versionen istället.


Som bonus så lägger jag till lite nördhumor som jag fnissade åt när jag arbetade i photoshop:Höhöhö.

Screw You.

Jag erkänner. Jag har en skruv lös. Dock anser jag att det inte är mitt fel.
Jag lägger allt ansvar på tillverkaren.Jag menar. Det är ju ingen ärlig chans jag getts i livet om jag utrustats med skruvar utan gängor. Suck.

söndag 9 maj 2010

I Heard It Through The Rapevine.

När jag satt på tåget hem inatt vid ett-tiden så satt två tjejer runt 25år och diskuterade med varandra.
Diskussionen var av tonfallet att döma seriös.

Tjej1: -Skulle du bita i pungen eller låta dig bli våldtagen?
Tjej2: -Jag vet ärligt talat inte, men jag funderar ofta på sånt när jag är ute och joggar.


Är jag konstig som aldrig reflekterar över sånt?

torsdag 6 maj 2010

Förtappad.

Helt ärligt. Jag hade en sjuhelvetes bra idé jag tänkte blogga om.
Yr som jag är så tappar jag bort saker precis hela tiden, och hade inte huvudet suttit fast på kroppen så hade jag varit av med det med.

Eftersom jag lyft på soffkuddarna och där bara fanns en gammal klistrig godis som hade en lustig lakritssmak så skiter jag i det och går och lägger mig istället.

Klockan 21.30.

Det är bara jag och pensionärerna som säger tack-o-gonatt nu.

Jag ska försöka skärpa mig.
I helgen ska det regna. Det betyder att jag inte ska sitta i solen och dricka öl. Vilket betyder att jag nog ska kunhna färdigställa nån målning i helgen.

Kanske hittar jag även den där idén som jag tappade bort.

onsdag 5 maj 2010

Megalodon.

Jag är lite irriterad på Mega Man just nu.
I ursprungslandet Japan hette han från början Rock Man.

Lite lustigheter från spelserienI första spelet så utspelar sig denna fighten. Lätt. Rock beats scissors every-fucking-time.Detta är från andra spelet. Fighten är mot Metal Man. Rock can never win over metal. That's just how it is. Därför borde Mega Man-serien endast blivit ett och halvt spel långt istället för de 948085794spel som nu getts ut[siffran är en exakt ungefärlig uppskattning från min sida].

Suck.

tisdag 4 maj 2010

Getaway Rock.

I år blir det festival i tråkiga hemlandet. Biljetten till Getaway Rock i Gävle beställdes nämligen precis.Det blir nog skoj det här.

Edit kl.21.39: eftersom Lord K har ägnat ett blogginlägg åt The Crown så känner jag att det är högst upp på priolistan av band jag ska se på festivalen. Att de två jag åker dit med är helt tallinn-torsk på bandet är bara en bisak då.

DeathevoCATion.

Jag köpte godis till mina två hårbollar.
Texten på paketen fann jag väldigt lustig. Så här stod det:jag är fan ett hundra procent säker på att en katt är inblandad i den där texten.

"Mata din katt mycket"
"Du kan inte ge den för mycket godis"

Som sagt. En katt ligger bakom den texten. Mark my words.

måndag 3 maj 2010

Jobbigt.

Vafan!

Livet är hårt, otacksamt och luktar illa.
Som om det inte vore nog med det så ska det spenderas i umgänge med en massa dryga jävla människor.

För att livet inte ska tas för lätt på så tvingas vi som inte är lottovinnare[nåja, jag vann faktiskt 80kr på lotto härförleden, hade gärna sett sex nollor till i beloppet dock] jobba och slita för ha råd med mat så att vi kan göra vårt bästa för att äta oss rultiga likt danska jävla julegrisar.

Nöff-jävla-nöff.

För att jag inte ska bli alldeles helt sjukt galen[svenskat, är det ett egna språket?] så har ledningen för The Slusk Truman Show beslutat att jag ska börja jobba.

Jag är så sjukt nöjd med detta att jag numera stiger upp ur graven, förlåt; sängen, 04.30 varje morgon. Det ger mig en kvart att äta frukost och göra mina morgonbestyr.
Det är inga problem. Jag är ju en slusk så under de tio minuterna jag släpper ut morgonpisset så inmundigar jag frukosten simultant.

Eftersom det här med vardagskrigandet för att få välfärden att gå ihop sig är så satans skoj, så kommer jag inte hem förrän 18.30 på kvällarna.

Det är nu som blogginlägget blir relevant.
Det blir inte mycket målande med så mycket tid hemifrån.
Jag ska göra mitt bästa för att prångla ut målningar i så snabb takt som möjligt[utan att kompromissa på kvaliteten förstås] men jag har vissa åtaganden som jag måste fullfölja innan jag börjar måla åt mig själv.
Så det är som så att min gigantomålning får snällt vänta med att bli arbetad på tills på helgerna.

Så avslutar jag med en stilla önskan om att Montreal får påhälsning av en atombomb.
Tackhaj.

lördag 1 maj 2010

Smear Campaign.

Det var så att jag satt och undrade lite över hur många skott som Brendan Shanahan fick iväg på mål under NHL-säsongen '93-'94. Detta är helt sant. Jag är nämligen en sån idiot när det kommer till hockey.
Jag använda nhl.com för att söka efter Brendan Shanahan och detta är vad som kom upp.Inte nog med att det står att han tillhör Devils[för att han avslutade karriären där kanske?] passande nog så kom det upp 666 sökresultat.
Sånt här kan göra mig på bra humör för en hel dag. Skoj.