Jag har en favoritgodis framför andra.
Icke att förväxla med vanliga tråkiga turkisk peppar. Jag är en tuggare. En riktig krafs-krafs skulle man kunna säga.En påse vanlig turkisk peppar tar mig säkert en kvart att äta upp, då jag tuggar i mig hårda godisbitar i likhet med en stor avfallskvarn.
Krafs. Krafs. Slut.
Den här däremot. Sega tuggisar. Mums.
Den tar mig säkert 20minuter att bli klar med.
Påsen innehåller en del olika sorters godisbitar.
I den här ordningen äter jag de olika sorterna. Alltid.
Aldrig någonsin händer det att jag ändrar på ordningen eller tjuvar in nån annan bit nån annanstans.
Det är en tvångstanke-varning över det.
De långa vita tuggisarna först. Lite halvsega. Blanding av skolkritor och turkisk peppar.
Sedan är det de långa svartas tur. De är som de vita fast med skillnaden att de är svarta.
Därefter är det de riktigt jävla sega bitarna som ska mäta sina krafter med mina tänder. De är mer lika gamla gummibitar till konsistens snarare än något annat sorts godis jag tidigare testat.
Sen är det de små svarta som ska stoppas i munnen. Dessa är ganska mjuka och smakar som vanlig turkisk peppar.
Sist ut är de hetaste bitarna som också är de mjukaste. Jämförs lättast med gelébönor.
Som sagt. Aldrig har jag nånsin frångått ordningen.
Jag har dock inte nån som helst aning om hur det blev så att jag började äta dem just på det här viset.
3 kommentarer:
Haha, jag tycker inte att det inlägget var det minsta onödigt. Det är ju suveränt med en punkt för punkt-instruktion till de som tänker äta en påse med godiset ifråga.
Äter du även andra godissorter i en speciell ordning? Tvångstankar är tufft och roligt.
Hehe. Tack du.
Nä. Detta är enda sorten där jag har en fastställd ordning.
Jodå, i de fall där de är harmlösa så.
Tvångstankar FTW!
Livet vore ännu tråkigare utan dessa.
Skicka en kommentar