Kom nyss hem efter en löprunda som fick en oväntad avslutning.
När jag var på väg hemåt så mötte jag nämligen en mindre trevlig hund[en kamphundsliknande ras, jag kan fan inte fler hundraser än pudel och schäfer] som blockerade vägen, morrade och vi hade en mexican stand off där ett tag.
Jag valde att vända och ta en alternativ väg hem.
En väg där jag lustigt nog stöter på en man som står och skriker utanför ett hus.
Det står nämligen en hund på vägen där med. Intressant.
Det kommer ut någon ur huset och plockar in hunden. och jag frågar om han har ytterliggare en hund.
Det har han. Den är inne i huset påstår mannen.
Sen tycker han att det är konstigt att hunden kommit ut genom hans höga plank som står runt hela tomten.
Jajaja.
Jag fortsätter den lila vägen hem.
Ringer polisen för att de förhoppningsvis kan plocka bort hundkräket så att jag slipper stå där och ha arga leken med den mitt ute i ingenstans där inte en jävel skulle höra mig skrika.
Jag: -Det var en beigefärgad kamphund.
Jag hör hur telefonisten skriver ner och samtidigt läser för sig själv.
Telefonisten: -En grå hund.
Jag: -Nä, en ljusbrun.
Telefonisten: -Vilken tid såg du den?
Jag: -20minuter sen.
Telefonisten: -noll sju tio.
Jag: -Nä, noll SEX tio.
Telefonisten: -Just det ja.
Fast det kan ju bara ha varit ett enkelt psykologiskt trick för att få mig att upprepa mina uppgifter korrekt.
BAH!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar