Efter att jag försökt förhala hennes betalning länge nog så hotade hon med att låta sitt pengakrav överlåtas till förvuxna moppepojkar och/eller wannaberyssar.
Så jag lurade hem henne till mig.
Desperata tider kräver desperata lösningar.
Så jag lurade ner henne till min källare.
Fritzl-vibbar?
Nädå. Det här är värre.
Jag fick henne till att hjälpa mig samla ihop min samling pantflaskor. En samling jag slitit i tre år med för att få ihop.
Dessförinnan så hade någon av mina kära grannar länsat mig på min tidigare samlng som var än mer imponerande. Jag samlade nämligen i fyra år innan jag högst ofrivilligt överlät ägandet av den digra samlingen.
Så här såg det ut innan plasten förvandlats till pengar.
Ungefär åtta fulla sopsäckar á 125liter.Jag kände mig som en kung av uteliggare/vitt slödder då vi traskade iväg mot coop.
När vi kom dit så ockuperade vi de båda pantautomaterna och började mata dessa lustiga vidunder med plastbehållare.
Vi stod där och pantade och skrattade och log och log och skrattade och pantade och kände att detta förmodligen ska kommas ihåg som ett av livets höjdunkter[nåja, JAG tänkte det i varje fall, och det står jag för] då en hemskt dryg person anlände brottsscenen.
När han insett att vi hade massor av flaskor kvar[ungefär en halv sekund] så öppnade denna fruktansvärt avskyvärda varelse[man, skrynklig, ~60år, påminnde lite lätt om en herr Papphammar] sin mun[bättre att vara tyst och bli tagen för en idiot än att öppna munnen och undanröja alla tvivel, som mamma brukar säga när hon vill att jag ska vara tyst] och ut vällde en stockholmsdialekt drygare än något diskmedel denna jord uppbringat.
"Så här kan ni inte stå, ni kan inte använda båda maskinerna, då kan ju inte andra använda dem!"
"Det här kommer ju att ta jättelång tid"
"Det här är dålig service"
"Så här får ni inte göra, är ni dumma i huvudet?"
Jag vänder blicken inåt. Biter mig i underläppen med framtänderna och räknar sakta till tio samtidigt som jag försöker nå mitt happy-place och yttrar sedan orden:
"Hade du bara varit trevlig och frågat så hade jag tryckt på kvitto-knappen och låtit dig gå emellan. Nu väljer du att vara otrevlig och då får du snällt vänta på din tur."
För mitt inre skrek dock en röst högt som fan: UNLEASH THE FURY!! samtidigt som jag ser mig själv slita huvudet av den obstinata karljäveln och sparka iväg skallen hårt som fan likt en fotbollsmålvakt. Vilken inre frid det hade bringat mig.
"Så här får det inte gå till! Jag ska klaga hos personalen!"
Så tog han sin skitlukt och lufsade iväg mot kundinformationen.
Där kunde man höra hans upprört gälla stämma ljuda klagande endast för att mötas av en lugn kvinnoröst som sa åt honom att hon inte kunde göra något åt det hela.
Han kom tillbaks och började klaga. På min syster.
"vadå, det finns fler affärer" yppade han sarkastiskt.
"Ja, det gör det" svarade min syster honom konstaterande.
Sedan skulle han börja tjafsa en massa varpå jag sa åt min syster att inte prata med honom utan bara ignorera honom.
Då tog han sin lilla påse tomburkar och gick iväg.
WIN!!
Det kom en del andra personer som stack emellan några gånger när vi pantade.
De behövde inte ens fråga. Jag hade säkerligen erbjudit honom[Papphammar] att panta sitt med, om han nu inte direkt öppnat sin mun och spytt ut sin föraktfulla välling över oss.
Jag hade en förhoppning på att slå min väns highscore i pant.
Det är på 569kr och har stått sig nu i en sådär en sju-åtta år.
Jag valde dock att inte ta med mina tomburkar[en slank dock med] då de på nyheterna imorse sa att aluminiumburkarna kommer att dubbla sitt värde den 15/9 i år. Från 50öre styck till 1krona styck.
Här är resultatet:
Dumt av mig att inte ta med dem. Jag hade ju slagit rekordet.
Helvete!
Notering:
Pengarna jag gav min syster var INTE för utfört städslavarbete, utan det var födelsedagspresent som jag underlåtit mig att ge henne tidigare.
Så att ingen tror att det förekommit nån form av svartarbete hemma hos mig. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar