fredag 16 oktober 2009

Black Night White Light.

Kikar på Skräckministeriet på svts hemsida där Watain medverkar.

Jag såg Watain förra året på The Rock i Köpenhamn[Obscurity var förband]. Då slogs jag av att det var oerhört många rakade skallar på konserten. Jag som fått för mig att black metal var den mest konservativa av metalgenrer fick mig en knäpp på näsan. Tills jag insåg att det inte bara var utsidan av skallarna som var kalhyggen utan även insidan.

Kul grej var i varje fall att nån putslustig människa som tog sig upp på scen var på väg att dra ner byxorna för att moona publiken. Innan han lyckades fullfölja den akten så fick han sig dock en spark i bröstet av sångaren, så att han damp ner i golvet och vi slapp se den blekfeta röven. Tack Erik Danielsson.

Sidospår:
En annan gång jag såg nån bli nersparkad från en scen var 2002 på KB i Malmö då Biohazard spelade.
En drygfull mupp i pikétröja och rakad skalle stagedivade hela jävla tiden. Kul för honom liksom.
Efter ett tag försvann han dock helt från platsen för att inte ses till resten av kvällen.
Han gjorde det oerhört smarta att ställa sig bredvid Evan Seinfeld och heila mot publiken.
Han fick sig en sidospark i magen och rullade baklänges ut i kulisserna.
Take a fucking hint madderfacker! Seinfeld[som spelade utan tröja] har en stor davidsstjärna tatuerad på magen.
Hoppas att den muppen sket blod dagen efter så att han förstod att han gjort nåt dumt.

Tillbaks till intervjun med Watain.


Reportern frågar Erik Danielsson vad som händer med honom när han står på scen och får svaret:
-Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig riktigt stått där tror jag. Men den som står på scenen, i min kropp, han är fylld av... eld, och kraft som kan rubba berg.

Efterföljande eminenta fråga där det undras om han skulle säga att han är vid medvetande blir svaret:
-Ja, det skulle jag säga. Och den dagen jag kommer hem från en turné och inte kommer ihåg nån av spelningarna, då så vet jag att jag har, kanske inte nått mitt mål men i alla fall, kommit en bra bit på vägen.

Jag drar två slutsatser av det uttalandet:
1. Watain super alldeles för lite på sina turnéer.
2.Erik Danielsson eftersträvar en personlighetsklyvning.


"Everyone knows you're Tyler Durden, Marla says.
Everyone but me."

Inga kommentarer: