Duns.
Så damp dagens skörd av post ner på dörrmattan.
Av ljudet att döma så var det nåt tyngre än några fönsterkuvert som damp i golvet.
Mycket riktigt.
Det flög ett otal frågor genom skallen när jag såg det.
Jag fattade ingenting.
Efter att ha konstaterat att kuvertet var väl förslutet, så begav jag mig de långa en och en halv metrarna ut i köket för att hitta lämpligt verktyg att bryta förpackningen med.
Närmst till hands var stora kökskniven, jag vet att det är lite overkill men jag hade bråttom.
Sprätt, sprätt.
Ut kommer det här:
Jag bränner av ett skratt som är lika många delar efterblivet som elakt. Här nedan kommer anledningen till mitt spontana skrattutbrott..Förra veckan råkade jag en morgon bläddra förbi fyran på tvn.
Såg att Mustasch var delaktiga i en chat där då de är ute i världen för att promota ny skiva och en antågande turné.
Jag letar mig dit och skriver under det dråpliga tillmälet 'Töffe' en fråga jag undrat över ett tag.
'Vad är grejen med bandnamnet? Jag får lite Village People-vibbar'
Som svar på min fråga så får jag en motfråga där det undras över om jag gillar salta sjömän.
Jag fattar inte riktigt det där, men tanken att han nog hade velat skriva det på engelska slår mig.
I vilket fall som helst så på samma sida som man chattar så kunde man tävla/tigga om en skiva.
Min motivering till varför det här brevet skulle dyka upp på min dörrmatta?
'Så att jag kan sälja skiten på tradera och köpa öl för pengarna'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar