Trapped Under Ice.

Så pyntade jag och penslarna ihop ett verk med temat Ice Climber. Nedan kommer det även fler bilder på målningen ur andra vinklar så att man kan se vad kanterna döljer.
24x30cm.

Ett spel jag aldrig nånsin gillat.
Ett spel som är lite som ett minne från lumpen.
Man sitter och romantiserar ihop minnen och lurar sig själv att tro att det var skoj.
Nä. Det var inte skoj att gräva skyttevärn i 26timmar.
Nä. Det var inte alls skoj att vakna i sitt enmanstält och inse att ens ansikte försökte likna Joseph Merrick då man föregående kväll inte stängt myggnätet riktigt.

Jag avskydde verkligen Ice Climber.
Mest för att jag var helt jävla värdelös på det.
Men även för att det är ett helt menlöst spel.
Jag gillar däremot grafiken.
Då spelet även följde med när man köpte sitt Nintendo så är det så starkt förknippat med den lilla grå spelkonsolen.
Spelet innehöll först sälar istället för de små fluffiga snömonstren.
Tydligen så var det ingen bra idé att låta spelarna klubba små sälar så det ändrades ganska snart.
Det är nämligen synd om sälar men inte snömonster.
Bara för det så blev jag sugen på att måla en sälklubbning á la Ice Climber.

Läs om spelet på wikipedia vet jag.