Pick Your Poison.

Mitt förra inlägg fick mig att rota fram min samling plektrum jag samlat på mig under några konserter. Det är inte många och inget jag direkt jagat dem, men kul att spara på om det är bra band/konsert.

Så jag tänkte lägga upp bilder på även de andra jag har i min ägo.
Först ut är en dubbel.Ett av de här plektrumen är från när At The Gates tog över världen för en sommar och jag hann se dem på Roskildefestivalen samt på KB i Malmö. Jag har ingen jävla aning om vilket av de två det är. Eller jo, jag misstänker att det är det svarta. Eller jag är ganska säkker så jag har säkert fel. Murphys muppiga lag som alltid stämmer.
Det andra tillskansade jag mig även det på KB. har dock ingen aning om vilken spelning det var som jag fick det tryckt i handen efter spelningen. Mycket mer uppskattat än ett plektrum utslängt på måfå i publiken.

Under Roskildevattenfestivalen 2007, även känd som festivalen då folk byggde arkar för att stå emot den syndaflod som de trodde var i anstormning, så gick jag och såg ett peppat Machine Head med en frontman som skålade på svenska så att danskarna svor svavelosande ramsor. Rob Flynn kastade ut muggar med jägermeister till punliken prick hela tiden. jag har inte riktigt koll på hur fan den häringa lilla plastbiten blev min dock, men efter konserten så hade jag den i fickan.


Det plektrum jag håller mest kärt är ett som jag tjuvade åt mig i London.
Efter att ha velat se Nofx i en herrans massa år utan att kunnat få göra det så skulle de spela i englandets huvudstad.
Min brorsa som vid tidpunkten bodde i just den lilla hålan var duktig nog att fixa biljetter till mig och min bästaste kompis.
Vi flög dit och konserten var så jävla bra som saker inte annars är när man längtat efter dem alldeles för länge och skapat inhumana förväntningar.
Efter tre-fyra låtar så fladdrar Hefes plektrum iväg när han spelar. Det landar mellan scenen och avspärrningarna. Mitt framför fötterna på den genomsnittliga säkerhetsvakten som prompt vägrar ge mig min heliga graal som ligger där och flinar hånfullt mot mig.
In från periferin så stiger en hjälte in i bilden. Utrustad med en redig kamera så kan han vandra i det limbo som plektrumet befinner sig i. Jag får hans uppmärksamhet genom att knacka honom på armen och peka på den lilla blöå saken på marken.
Denna underbara människa böjer sig ner och knyter sin hand om målet.
När han sen sträcker fram handen mot min så dyker det upp 49586904510981 andra händer som försöker tjuva skiten.
Sen blev det battle royale för skiten och jag var last man standing. Eller så var det bara så att fotografen tryckte plektrumet i min hand.

Det var fan nästan så att folk började fråga mig om jag skalat en massa lök.

Trevlig helg!