Damned To Fire.

Religion/gud. Den halaste av ålar.

Religion fungerar nämligen så fyndigt att om man avlemmar den en tentakel så har den många kvar. Oändligt många.
Senast jag kollade så var oändligt minus ett fortfarande oändligt.
Ett tag var jorden platt. Sen var den universums centrum. Sen inte.

För varje steg vetenskapen tar så tar gud ett steg bort.
Lämpligt nog.
För att åskådliggöra så har jag lekt lite. En väldigt enkel bild.
Den blå punkten ska representera centrum för logik och reson.
De svarta oc vita fälten ska vara en fråga som vetenskapen inte förklarat, de röda är det som vetenskapen har förklarat.
Det här schakbrädet brer sig ut ad infinitum.
Därför kommer vetenskapen aldrig kunna kartlägga världsalltet.
Men för varje fält som blir rött så ter sig existensen av en gud allt mer otrolig och oresonlig.
Det gröna strecket visar var ens förnuft drar gränsen för vilka dumheter man kan tro på. Vissa har en grön linje som är dragen väldigt nära den blå punkten.
Medans troende måste ha en grön linje som är dragen långt ut.
Tids nog kommer vetenskapen att fylla så många fält som krävs för att få de flesta troende att ompröva sitt beslut att tro på molnapan.
Och tillräckligt många fält fyllts så kommer religion att klassas som den vanföreställning det är.

Det är pinsamt att vi inte är där redan nu.