Det får mig att associera till ett band. Corporation 187.
Ett band som släppt en skiva som jag tycker väldigt mycket om. En sån skiva som man får ha för sig själv för att ingen annan jävel verkar uppskatta den.
Their loss.
Corporation 187. Perfection In Pain från 2002.Kommer ihåg när jag och en kompis, vi kan kalla honom Kim för alla kan få veta hur Spinal Tap han var den kvällen, såg dem på Tivoli i Helsingborg.
Efter att de spelat så stod deras sångare och hade hand om merchen varpå jag samtalade lite, köpte skivan på bild samt en tröja som jag tvättat sönder och samman.
När vi står där och för ett ganska trevligt samtal så kommer en dräggfull Kim och frågar om sångaren ville smaka på hans öl.
Svaret blir ett nej tack´, då han ska köra bandet hela vägen till linköping efteråt.
Kim frågar ännu en gång[trägen vinner?] men möts av samma svar.
Kim blir då lite putt och yttrar då surt: "ni spelade inte en enda röjig låt" vänder på klacken och marscherar bestämt därifrån.
Skivan är en sådan som åker in i skivspelaren med jämna mellanrum.
Dessutom är den alltid inlagd på ipoden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar