Devil On The Red Carpet.

När, inte om utan när, zombieapokalypsens dörrar öppnas så kommer jag inte nöja mig med att ha ihjäl odöda, alla som rör på sig och inte har nån som helst relation till mig riskerar livet i min närhet.

Uppdatering.
Jag stod i kö i lokala videobutiken för att handla lite gott. Ni vet. Fredagsmys som reklam-tv[läs: hypnotoad] tutat i oss att vi ska ha.
Till min förskräckelse yttrar mannen bakom mig följande:
"Energidryck?! Det finns inte en människa i världen som behöver det!"

Tack. Jag som trodde att det var en essentiell del i det som krävs för mänsklighetens överlevnad.
Först kom energidrycken, sen hjulet. Eller nåt.
Hade han fötts med en extra kromosom så hade han kanske varit ursäktad. Nu var han inte det.
Jag gnisslade lite tänder och knöt näven hårt i byxfickan på typiskt svenskt manér.
Jag ville bara vända mig om och säga att filmen och läsken han tänkte köpa, det, var däremot något som var och varannan människa behöver.

Nåja.

Jag sväljer hårt och försöker tänka på något annat.
Efter en stund säger hans kvinnliga sällskap:
"Dansbandet som spelade där, spelade 800grader. Det var det töntigaste jag har hört."

Här börjar jag få lite spasmer i diverse småmuskler runtom i ansiktet.
Jag känner en stroke vara nära förestående att drabba mig.

Ja. Det må vara hemskt att höra att ett dansband slaktar en låt man gillar, men kom igen vad fan förväntar du dig om du är på ett ställe där ett DANSBAND spelar?

Jag tror att det är så här den egentliga zombiepandemin börjar.
Folk blir dummare och dummare.
När folket är riktigt jävla överkörda i huvudet så kommer ett enkelt litet virus och fixar den sista lilla biten.

Jag känner att det är nära nu.
Jag måste se till att skaffa mig en motorsåg och en hagelbössa.